Ja nog är vägen krokig och går uppför och nerför. Just nu tycks det gå uppför och segt och tungt är det.
Det blev inte som jag tänkte alls! Eller hur var det jag tänkte?
Satsade allt och trodde på det men ack som det sket sig! Bara att ta nya tag. Så lätt det lät men så svårt det är.
En månad höll det. Det som vi hade kommit överens om gällde inte längre och till den låga startlönen som jag inte ens hade kunnat föda mina barn med tänkte jag att det skulle väl vara upplärning. Men ack inte. Efter dryga veckan tog jag över jobben själv och visst var det kul att träffa människor och köra runt på nya spännande uppdrag varje dag. Men jag fick slita och kämpa, envis som jag är och viljan att visa att jag kan! Mer och mer lades på mig och när jag sa stopp fick jag kalla handen. När dessutom förnerdrande och hånande mail gick ut till oss alla från ägaren om oss fick jag nog. Jag är över 40 år och har aldrig varit med om dess like! Jag vet vad jag kan och vad jag går för, så att behandla oss anställda på detta viset är helt fel. Bad om ett möte och tala om mitt missnöje....så nu sitter jag här utan jobb och lika bra det att provanställningen avslutades.
Så som sagt, bara att ta nya tag.......
I huvudet snurrar allt runt och tröttheten tilltar. Kämpar för att hålla huvudet högt och bevisa för mig själv att jag är betydelsefull och värdefull.
När allt går emot en ständigt undrar man om det sitter någon däruppe och skrattar åt en och tycker det är roligt att reta en. Bara en sådan enkel sak som att tanka bilen och tanklocket har gått i baklås! Hur är detta möjligt på en sådan ny bil och varför händer detta mig! Tur i oturen hade jag tid inbokad på verkstaden idag för byte av styrstag så det blev att köra på ångorna dit imorse. Och visst var tanklocket sönder! Ja, varför???
Ja, ja hur var det nu, ta nya tag. Det finns alltid de som har det värre.....!
Ser fram emot att åka upp till tystheten igen och ta på arbetskläderna. Där finner jag en enorm avslappnad känsla och all stress blir som bortblåst. Skulle man av någon anledning bli frustrerad tar man hunden och kliver rakt ut i skogen och så vips är allt bra igen. Härligt underbar känsla, en frihetskänsla.
Så, nu tar vi nya tag........
Kram, Pia
