Nya beslut på min krokiga väg.....

Så var det bestämt! Magkänslan har segrat!!!

Livet har varit upp och ner sedan jag blev sambo. Inget blev som det var tänkt....eller hur jag nu tänkte?
Vi har bestämt att åter bli särbo! Letandet har börjat och får ta den tid det tar.

En egen borg för mig och grabbarna. Har längtat så efter dem att det har gjort ont. Ont i hjärtat och själen, känt mig halv.

Har alltid sagt att finns det hjärterum så finns det stjärterum! Även om det blir en liten borg så finns det alltid plats för dem, mina älskade grabbar.

Jag bjuder på alla "vad var det jag sa" i min omgivning så varsegoda!

Kramar
Pia

Kloka ord....

Kramar,
Pia

Ännu en vecka.....

Imorgon är det fredag och jag ska äntligen få träffa mina älskade grabbar igen! Även om tiden rusar fram känns som en evighet sedan vi sågs.

Jo, nog rusar tiden fram och man undrar vart all tid tar vägen. Valborg har passerat som vi tillbringade i vår underbara stuga. Där vi sliter från morgon till kväll och vid mörkrets inbrott efter middag med grillat fullkomligt rasar ihopa. Till och med herr Tofs dunkar i säng och sover hårt. Våra tidiga mornar som börjar nästan när solen går upp gillas inte av hunden! Han får man bära upp från sängen och ner till köket och lämpa av framför gasolkaminens värme. Dock kommer han igång senare och på skogsrundorna rusar han fram och skuttar som en kanin över stenar och grenar helt överlycklig. Vid ett tillfälle missade han att det där gröna inte alls var gräs utan alger i en liten damm och det sa plums med besked! Nog blev han snopen allt och vi vek oss av skratt. Bada är inte något som gillas.

I stugan lever man efter ljuset och man kanske verkligen börjar bli en skogsmulle. Underbart skönt är det iallafall.

Tillbaka till verkligheten i stan och man blir plötsligt tom. Kryper in i lådan och försöker finna något meningsfullt med detta liv. Visst jobbsökande är viktigt, grabbarna är ännu viktigare men sedan då?

Vad betyder allt det materialistisks som människorna jagar efter? Saker och ting utan någon som helst betydelse. Bara att visa upp i tron att man blir något, kommer högre upp, imponera på andra och skryta. Bo flott, ha fina exklusiva bilar, flotta kläder av det senaste stuket, ha ett välbetalt jobb och jobba så mycket som möjligt bara för att kunna säga: jag har såååå mycket på jobb nu, vetdu!

Följer en blogg, Jonna, som valde att lämna tryggheten i Göteborg och flytta upp till Norr, mitt i skogen i en liten enkel stuga. Livnära sig på bl a tillverka vackra smycken och finna harmoni i livet. Följa naturen, njuta av naturen. Visst är det obekvämt emellanåt och slitigt men helt övertygad om att livsglädjen och kreativiteten sprudlar och att man blir otroligt tacksam över små saker som känns som självklara inne i stan och det bekväma livet.

Att vara tacksam är något som oftast saknas. Här tar man bara förgivet. I stugan, nära naturen, blir man tacksam över allt om än så litet. Tacksam att få nyvärpta ägg till frukost, vilken lyx! Tacksam att man har fått den möjlligheten av att kunna slå sig ner på verandan med en kopp kaffe och bara njuta av naturen. Tacksam över att kunna sätta på kranen inomhus och få vatten och att kunna duscha i varmvatten även om det bara är under en kort stund.

Har plötsligt insett att jag ska bo i skogen nära naturen. Är helt ok att vattnet fryser på vintern, att varmvattnet tar slut, att det är kallare inomhus, att man måste elda, att internet lever sitt eget liv, att strömmen går ibland, att rådjuren betar på tomten, att grävlingen tassar runt, att man måste kämpa lite......det är bara så okej! För på sommaren tar man igen allt i grönsakslandet, snickrar och fixar. Plockar svamp, blåbär och lingon, plockar äpplen, päron, plommon och körsbär.....det är verkligen okej!

Så skogsmulle det är jag det!

Uppförsbacke....

Ja nog är vägen krokig och går uppför och nerför. Just nu tycks det gå uppför och segt och tungt är det.
Det blev inte som jag tänkte alls! Eller hur var det jag tänkte?
Satsade allt och trodde på det men ack som det sket sig! Bara att ta nya tag. Så lätt det lät men så svårt det är.
En månad höll det. Det som vi hade kommit överens om gällde inte längre och till den låga startlönen som jag inte ens hade kunnat föda mina barn med tänkte jag att det skulle väl vara upplärning. Men ack inte. Efter dryga veckan tog jag över jobben själv och visst var det kul att träffa människor och köra runt på nya spännande uppdrag varje dag. Men jag fick slita och kämpa, envis som jag är och viljan att visa att jag kan! Mer och mer lades på mig och när jag sa stopp fick jag kalla handen. När dessutom förnerdrande och hånande mail gick ut till oss alla från ägaren om oss fick jag nog. Jag är över 40 år och har aldrig varit med om dess like! Jag vet vad jag kan och vad jag går för, så att behandla oss anställda på detta viset är helt fel. Bad om ett möte och tala om mitt missnöje....så nu sitter jag här utan jobb och lika bra det att provanställningen avslutades.
Så som sagt, bara att ta nya tag.......
I huvudet snurrar allt runt och tröttheten tilltar. Kämpar för att hålla huvudet högt och bevisa för mig själv att jag är betydelsefull och värdefull.
När allt går emot en ständigt undrar man om det sitter någon däruppe och skrattar åt en och tycker det är roligt att reta en. Bara en sådan enkel sak som att tanka bilen och tanklocket har gått i baklås! Hur är detta möjligt på en sådan ny bil och varför händer detta mig! Tur i oturen hade jag tid inbokad på verkstaden idag för byte av styrstag så det blev att köra på ångorna dit imorse. Och visst var tanklocket sönder! Ja, varför???
Ja, ja hur var det nu, ta nya tag. Det finns alltid de som har det värre.....!
Ser fram emot att åka upp till tystheten igen och ta på arbetskläderna. Där finner jag en enorm avslappnad känsla och all stress blir som bortblåst. Skulle man av någon anledning bli frustrerad tar man hunden och kliver rakt ut i skogen och så vips är allt bra igen. Härligt underbar känsla, en frihetskänsla.

Så, nu tar vi nya tag........
Kram, Pia

Våren är här!!

Himlen är blå, fåglarna kvittrar och även om vindarna är lite kyliga och bilrutan måste skrapas tidig morgon så är faktum att det är VÅR!! Helt enkelt underbart.

Tiden rullar på sakta framåt och det nya jobbet rör runt i huvudet på en. Allt nytt att lära, nya människor att träffa och är bara att inse att jag har mycket att lära mig. Känner mig en aning förvirrad emellanåt. Men måste intala mig själv att det blir bra!!
Har haft svårt att landa i min nya tillvaro men måste ge det tid och låta allt falla på plats. Frånvaron av mina grabbar känns smärtsamt och jobbigt emellanåt men det blir bra!!

Längtan efter Shamanya och ett liv där bara växer och växer för varje dag. Tror inte bara att det är en dröm utan är fullt övertygad om att drömmen kommer att bli sann, en dag. Nu bara längtar man upp och få uppleva alla vårtecken. Se hur allt börjar att spricka och spira, få liv. Lika facinerande varje år att uppleva naturens fantastiska kraft. Å allt detta är gratis!! Borde vara varje människas rättighet att njuta av detta. Packa picknick korgen och en filt, traska ut i skogen, finna en glänta och bara slå sig ner och bara vara, njuta, slappna av och finna harmoni. Släppa alla måsten alla krav även om det bara är för en stund men ack så underbart och så stärkande.

Satt och såg på ett naturprogram på tv häromkvällen om myror! Knappast något jag hade planerat att se då myror inte kändes så intressant men jag satt kvar och blev helt förundrad. Tänk vad naturen är otrolig och så mycket vi har att lära av denna. Myrorna hämtade kåda från en sorts gran och bar hem till sin stack. Denna kåda var både antiseptisk och innehöll antibiotika. De åt denna alltså ur hälsosynpunkt.
Därmed for mina tankar iväg! Det finns så mycket i naturen som vi kan utnyttja och leva av och ändå gör vi inte det! Istället tar vi fram väldigt mycket på konstgjord väg och fyller oss med en oändlig mängd av skräp av alla de sorter som gör oss sjuka!
Tänk om man kunde bli så nära självförsörjande som möjligt, ännu en dröm att förverkliga!

Hela vårt samhälle är på väg mot en kollaps och jag tänker inte hänga med där. Jag tänker göra det som känns rätt för mig och mina nära, prioritera att må bra och mer än gärna låta andra få samma känsla. Erbjuda människor som har blivit trampade, är svaga, bortglömda och som trots allt kämpar en möjlighet att finna det vackra och meningsfulla i livet. Ge dem kraft och ork att kämpa vidare, ge dem ett andningshål i ett annars grått och tungt liv. Där i vårt Shamanya!! Det är ännu en dröm som ska förverkligas!

Ut och njut av solen och våren, kära vänner!
Med värme, Pia

Efter regn...

...kommer solsken!
Tänk om det är så att proppen gått ur och att allt börjar att rinna ut och sakta flyta med ett jämn och behagligt flöde. Efter ett år, 2011, som jag vill sudda ut från mitt minne eller förtränga långt långt in tycks allt nu allt äntligen under år 2012 att falla på plats. Jag vet inte ens om jag vågar tro att detta är sant!
Jag flyttar till ett boende som är varmt och torrt fyllt av varma hjärtan, slippa flänga runt i en kappsäck. Kan trots att grabbarna inte är hos mig ofta lägga mer kvalitetstid på dem när vi väl träffas. Shamanya börjar sakteligen ta form och viktigaste av allt både jag och min sambo har fått jobb. Jag längtar så efter att få vakna en morgon med ett utvilat leende på läpparna och känna mig nöjd och harmonisk. Det var såååå länge sedan. Stundtals har jag känt mig mer död en levande och fullständigt asocial.
Har insett att jag under de senaste åren sprungit genom livet och inte vågat att stanna upp, känna efter och njuta. Nej, bara spring vidare, fortare och fortare, tänk om livet kom ifatt en! Men herregud vi har ju bara ett liv och plötsligt inser man att åren har gått och bakom sig har man år av kaos, kroppsligt kaos, psykiskt och fysisk. Kanske är det så att det förträngda år 2011 var något som jag behövde för att stanna upp, inse att livet måste levas och inte bara överlevas.
Har funderat mycket på människor som kallas energitjuvar och har gått igenom de som finns i min omgivning och även dem som har funnits tidigare i livet. Har insett att dessa människor har påverkat en otroligt mycket. Jag har alltid betraktats som en god lyssnare och har alltid ställt upp. Lyssnat och funnits där. Däremot har jag haft otroligt svårt att se mina egna problem och lätta på dem. Har jag problem så får jag se till att fixa dem själv!! Detta grundar sig på min uppväxt har jag insett. Vara präktig och ordentlig och absolut inte göra några misstag, Hålla sig i ledet och inte sticka ut.
Jag stack inte ut, var präktig, skötte min skola, utbildade mig ordentligt, skaffade jobb, köpte lägenhet, sedan hus, fick barn, gifte mig, åkte på semester, hade middagar med vänner på helgen allt flöt på som ett vanligt svenssons liv. Så pladask! Stopp!! Nu ville jag inte jobba heltid, laga middag, handla, tvätta, städa, hämta och lämna barn, helt enkelt vara den perfekta frun längre!!! Jag ville ha ett liv!! Ingen visste vad som hade växt inom mig de sista åren som gift.....jag stod inte ut längre....fanns inga känslor kvar!
Efter den dagen när jag släppte bomben var vi inte längre den perfekta familjen!! Sedan den dagen och under alla följande år fram till idag har jag fått försvara varenda handling, varenda beslut, svälja och tugga, men stå kvar och försöka få min familj, läs mamma, att inse att jag gör rätt, gjorde rätt. Har till och med dragit hem mina grabbar till föräldrarna bara i det syftet att bevisa att de mår bra är hela och rena. Tänk om någon hade satt sig ner och frågat mig om hur jag mådde och inte tvingat mig att ta på masken och glattigt sprungit vidare!
Nåväl idag är idag och igår var igår. Nu tar vi och går ut i det vita landskapet och gör en snöängel och känner oss lyckliga för att proppen tycks ha gått ut! Allt har en mening även om det kan vara svårt att förstå det!!!

Kramar till er alla!
/Pia

Strandfynd...

Vad är det som gör att vissa platser betyder mer än andra och vad är det som gör att vissa saker är mer betydelsefulla än andra?

För min del är en av de magiska platserna vid vattnet, stranden oavsett om det är hav eller insjö. Ett otroligt lugn infinner sig och tankarna kan fara runt och jag kan finna svar på en massa grubblerier. Idag var en sådan dag då jag bara var tvungen att rensa ut  och finna ett lugn i mitt sinne. Att stå och titta ut på ett hav där vågorna med stor kraft rullar in och kylan biter en i kinderna. Plötsligt i horisonten ser jag en strimma ljus, solens strålar tränger sig igenom de tunga molnen som en ficklampa. Kändes magiskt och mäktigt. Det varade bara en stund men jag stod kvar och bara var förundrad..........!

Har funnit ännu en magisk plats som är döpt till Shamanya. Där man är långt ifrån storstadsstressen, hetsen och jakten efter materialistiska ting. Där man lever med naturen och omgiven av naturen i tysthet. I all enkelhet och utan en massa krav och bekvämligheter. När vi fann denna plats ojade sig många i vår omgivning att vi inte var kloka! Långt bort och renovering upp över öronen. Men tacksam att man äntligen inte lyssnade utan föjlde sitt hjärta. För att förstå vad vi känner och upplever på denna plats måste man uppleva den! Vem vet kanske blir det ändhållplatsen utan behövlig vändzon på min krokiga väg.......!!

Jag älskar stenar och snäckor! Kan inte låta bli att plocka med mig dessa från olika platser. Fascinerande hur olika de kan se ut och vilka fantastiska former de kan ha och dessutom färger och skimmer. Mjuka eller kantiga har ingen betydelse. Jag plockar dem som känns rätt för mig. Naturen är fantastiskt!!

Med kärlek,
Pia

 En strimma hopp i horisonten....

Shamanya en frostig magisk tidig morgon....

Långkalsongväder....

Jag som hatar kyla måste erkänna att dagens kalla friska och klara luft med strålande sol och inte en vindpust var riktigt skönt. Bara man får på sig långkalsonger och min älskade pälsmössa som mina grabbar avskyr. Men inte vill man frysa och dessutom blir jag väldigt lik min hund!!
Idag är det min älskade, blivande sambos födelsedag.......ja, ni läste rätt, ni som inte vet........blivande sambo!!!!! Nästa pusselbit som ska på plats!!! Har sagt upp min lilla stuga och om endast två veckor blir jag storstadsbo. Trodde aldrig jag skulle kunna göra detta. Fy, Pia, lämna dina grabbar, fy, vad oansvarigt!! Har haft svårt att inse att de faktiskt börjar bli stora och klarar sig mer och mer själv och att jag faktiskt INTE lämnar dem! Deras hem är och har alltid varit i huset som deras pappa bor i. Vardagen med skola, träning och kompisar finns runt hörnet. Varannan helg kommer de in till stan och tanken är att jag ska träffa dem någon vardag oxå även om det bara blir på en fika. Jag bor trots allt bara en tjugo min bilresa från dem!
Detta beslut var nödvändigt för att jag skulle komma vidare i livet och få en trygg plats där jag kan känna mig hemma, hos min älskade som har funnits för mig hela tiden och trott på mig. Landa och finna ro i själen och ge det som mina grabbar förtjänar. Jag kommer trots allt alltid att finnas för dem och de kommer alltid att kunna nå mig.
Jag vet vad jag kommer att höra från en viss person när jag släpper bomben om att jag flyttar;
- Hur kan du lämna dina grabbar! Ni har ju det så fint där du bor!
För det första, jag lämnar som sagt INTE grabbarna och för det andra tror jag ingen hade velat bott som vi gjort någon längre tid! Visst ser det sött ut, mitt lilla trähus i de flotta kvarteren, strandnära och allt! Men skenet bedrar!! Under mitt dryga år här har jag haft läckage från taket 2 ggr, rivit ner takpannor och ersatt med papptak, haft torkfläkt för att torka upp fukt, renoverat skorsten, satt in insats i öppen spis (som inte fungerar så bra pga dåligt drag), nästan blivit innebränd pga brand i huvudsäkring. Dessutom fryser vi konstant inomhus då det inte går att få varmt ordentligt pga dålig isolering och gamla fönster. Så jag ger med varm hand över detta hus till nästa hyresgäst och önskar dem lycka till!!
Ikväll blir det ett nytt äventyr! Jag skall gå på hundkurs med yrvädret. Med tanke på hur det gick på valpkursen så har jag inte så höga förhoppningar.........men skam den som ger sig! Tänker bli lika envis som vår hund, vara en riktig terrier precis som han. Så då blir det långkalsonger på och min pälsmössa så vi blir lika som bär!!

Ha en underbart fortsatt dag i solskenet.
Pia

En pusselbit på vägen....

Så många pusselbitar man lagt de sista åren som visat sig inte alls passa in. Hur mycket man än filat på dess kanter har man bara insett tillslut att den kommer inte att kunna läggas ändå. Nu står jag här med en ny pusselbit och bara hoppas att denna gång måste det vara rätt......! En ny anställning med start i mars på något helt nytt. Ett jobb med en helt annan frihet men dock en massa eget ansvar och helt självständigt. Detta måste bara bli bra, SKA bli bra! Få tillbaka mitt självförtroende och mitt liv.
Nu kommer nästa sak som måste göras.....att berätta för min omgivning. Kan låta helt tokigt att detta skulle vara något problem. Men vissa tycks aldrig inse att man är över 40 år och är i högsta grad vuxen och står för sina egna beslut och får naturligvis ta konsekvensera av sina handlingar.
Jag lämnade det trygga familjelivet, skilde mig och till allas fasa klev ut genom dörren och lämnade allt inklusive allt som jag varit med och samlat ihopa, byggt upp och skapat under många år, Fanns inget kvar i mina ögon sett att bygga vidare på. Kall som en isbit och trött på livet som jag levt men envis och målvedveten byggde jag upp ett nytt hem för mig och mina grabbar från ingenting. Samtidigt som jag var med om att starta upp ett nytt företag som krävde en hel del av mig. Men skam den som ger sig och beslutet var ju mitt och att be om hjälp är tyvärr inte min starka sida. Så jag kämpade på och tacksam för att dygnet hade 24 timmar.
Som sagt, krokig väg.....står nu här dryga 7 år efter skilsmässan och tänker tillbaka så mycket som hänt under dessa år. Flyttat åtta gånger, både frivilligt och ofrivilligt, bytat jobb tre gånger frivilligt, pluggat, spruckna relationer där jag funnits som livscoach och samlat ihopa trasiga själar. Inte visa för någon i min omgivning att jag var svag utan att fixa och dona själv och vara stark och stå stadigt. Mina älskade grabbar som stått ut med allt och är de underbaraste som jag har! Inte behövde Pia hjälp...."Fixar-Pia"...hur orkar hon??
Men inte orkade hon! Det går inte att hålla masken i all evighet...den sprack! År 2011 blev ett år med sjukskrivning och en enorm trötthet och när man jobbade i en branch som jag gjorde där man skulle vara på topp jämt och lära sig nytt hela tiden tyckte tillslut arbetsgivaren att jag inte hade där och göra längre! Pia var oduglig och inte på topp! Gick med på en uppgörelse och fick gå. Så konstigt men vilken enorm lättnad.
Fy, Pia, lämna ett jobb utan att ha något annat! Fy, fy, fy så oansvarigt!! Det löser sig tänkte jag, det är en mening med allt!! Och tänka sig, anställningspapper skrevs igår, min nya pusselbit!!!
Fler pusselbitar att passa in kommer de närmaste dagarna som oxå ska chocka min omgivning!! Jag är jag och det är mitt återvunna liv.......!!

Livet här och nu....

Så har man då bestämt sig för att blotta sig själv, varför vet jag inte, men det är väl behovet att skriva av sig och visa alla andra att det är mitt liv och jag nu väljer mina vägar själv.
Efter tuffa år med i mina ögon sett bara motgångar, fast om jag ser med friska ögon finns det ljuspunkter.
År av uppbrott, flyttar, byten av jobb, relationer och plötsligt ser jag ett mönster......!
Har alltid funnits där för andra men glömt mig själv fullständigt! Så NU har jag bestämt mig! Nu är det JAG som ska stå först på listan. Här jag!! Ska återta mig själv utan att för den skull glömma de fantastiska människorna som jag har runt om mig; blivande sambo, barn och vänner.

Låt resan börja och låt änglarna vara med mig!