Strandfynd...

Vad är det som gör att vissa platser betyder mer än andra och vad är det som gör att vissa saker är mer betydelsefulla än andra?

För min del är en av de magiska platserna vid vattnet, stranden oavsett om det är hav eller insjö. Ett otroligt lugn infinner sig och tankarna kan fara runt och jag kan finna svar på en massa grubblerier. Idag var en sådan dag då jag bara var tvungen att rensa ut  och finna ett lugn i mitt sinne. Att stå och titta ut på ett hav där vågorna med stor kraft rullar in och kylan biter en i kinderna. Plötsligt i horisonten ser jag en strimma ljus, solens strålar tränger sig igenom de tunga molnen som en ficklampa. Kändes magiskt och mäktigt. Det varade bara en stund men jag stod kvar och bara var förundrad..........!

Har funnit ännu en magisk plats som är döpt till Shamanya. Där man är långt ifrån storstadsstressen, hetsen och jakten efter materialistiska ting. Där man lever med naturen och omgiven av naturen i tysthet. I all enkelhet och utan en massa krav och bekvämligheter. När vi fann denna plats ojade sig många i vår omgivning att vi inte var kloka! Långt bort och renovering upp över öronen. Men tacksam att man äntligen inte lyssnade utan föjlde sitt hjärta. För att förstå vad vi känner och upplever på denna plats måste man uppleva den! Vem vet kanske blir det ändhållplatsen utan behövlig vändzon på min krokiga väg.......!!

Jag älskar stenar och snäckor! Kan inte låta bli att plocka med mig dessa från olika platser. Fascinerande hur olika de kan se ut och vilka fantastiska former de kan ha och dessutom färger och skimmer. Mjuka eller kantiga har ingen betydelse. Jag plockar dem som känns rätt för mig. Naturen är fantastiskt!!

Med kärlek,
Pia

 En strimma hopp i horisonten....

Shamanya en frostig magisk tidig morgon....

Långkalsongväder....

Jag som hatar kyla måste erkänna att dagens kalla friska och klara luft med strålande sol och inte en vindpust var riktigt skönt. Bara man får på sig långkalsonger och min älskade pälsmössa som mina grabbar avskyr. Men inte vill man frysa och dessutom blir jag väldigt lik min hund!!
Idag är det min älskade, blivande sambos födelsedag.......ja, ni läste rätt, ni som inte vet........blivande sambo!!!!! Nästa pusselbit som ska på plats!!! Har sagt upp min lilla stuga och om endast två veckor blir jag storstadsbo. Trodde aldrig jag skulle kunna göra detta. Fy, Pia, lämna dina grabbar, fy, vad oansvarigt!! Har haft svårt att inse att de faktiskt börjar bli stora och klarar sig mer och mer själv och att jag faktiskt INTE lämnar dem! Deras hem är och har alltid varit i huset som deras pappa bor i. Vardagen med skola, träning och kompisar finns runt hörnet. Varannan helg kommer de in till stan och tanken är att jag ska träffa dem någon vardag oxå även om det bara blir på en fika. Jag bor trots allt bara en tjugo min bilresa från dem!
Detta beslut var nödvändigt för att jag skulle komma vidare i livet och få en trygg plats där jag kan känna mig hemma, hos min älskade som har funnits för mig hela tiden och trott på mig. Landa och finna ro i själen och ge det som mina grabbar förtjänar. Jag kommer trots allt alltid att finnas för dem och de kommer alltid att kunna nå mig.
Jag vet vad jag kommer att höra från en viss person när jag släpper bomben om att jag flyttar;
- Hur kan du lämna dina grabbar! Ni har ju det så fint där du bor!
För det första, jag lämnar som sagt INTE grabbarna och för det andra tror jag ingen hade velat bott som vi gjort någon längre tid! Visst ser det sött ut, mitt lilla trähus i de flotta kvarteren, strandnära och allt! Men skenet bedrar!! Under mitt dryga år här har jag haft läckage från taket 2 ggr, rivit ner takpannor och ersatt med papptak, haft torkfläkt för att torka upp fukt, renoverat skorsten, satt in insats i öppen spis (som inte fungerar så bra pga dåligt drag), nästan blivit innebränd pga brand i huvudsäkring. Dessutom fryser vi konstant inomhus då det inte går att få varmt ordentligt pga dålig isolering och gamla fönster. Så jag ger med varm hand över detta hus till nästa hyresgäst och önskar dem lycka till!!
Ikväll blir det ett nytt äventyr! Jag skall gå på hundkurs med yrvädret. Med tanke på hur det gick på valpkursen så har jag inte så höga förhoppningar.........men skam den som ger sig! Tänker bli lika envis som vår hund, vara en riktig terrier precis som han. Så då blir det långkalsonger på och min pälsmössa så vi blir lika som bär!!

Ha en underbart fortsatt dag i solskenet.
Pia

En pusselbit på vägen....

Så många pusselbitar man lagt de sista åren som visat sig inte alls passa in. Hur mycket man än filat på dess kanter har man bara insett tillslut att den kommer inte att kunna läggas ändå. Nu står jag här med en ny pusselbit och bara hoppas att denna gång måste det vara rätt......! En ny anställning med start i mars på något helt nytt. Ett jobb med en helt annan frihet men dock en massa eget ansvar och helt självständigt. Detta måste bara bli bra, SKA bli bra! Få tillbaka mitt självförtroende och mitt liv.
Nu kommer nästa sak som måste göras.....att berätta för min omgivning. Kan låta helt tokigt att detta skulle vara något problem. Men vissa tycks aldrig inse att man är över 40 år och är i högsta grad vuxen och står för sina egna beslut och får naturligvis ta konsekvensera av sina handlingar.
Jag lämnade det trygga familjelivet, skilde mig och till allas fasa klev ut genom dörren och lämnade allt inklusive allt som jag varit med och samlat ihopa, byggt upp och skapat under många år, Fanns inget kvar i mina ögon sett att bygga vidare på. Kall som en isbit och trött på livet som jag levt men envis och målvedveten byggde jag upp ett nytt hem för mig och mina grabbar från ingenting. Samtidigt som jag var med om att starta upp ett nytt företag som krävde en hel del av mig. Men skam den som ger sig och beslutet var ju mitt och att be om hjälp är tyvärr inte min starka sida. Så jag kämpade på och tacksam för att dygnet hade 24 timmar.
Som sagt, krokig väg.....står nu här dryga 7 år efter skilsmässan och tänker tillbaka så mycket som hänt under dessa år. Flyttat åtta gånger, både frivilligt och ofrivilligt, bytat jobb tre gånger frivilligt, pluggat, spruckna relationer där jag funnits som livscoach och samlat ihopa trasiga själar. Inte visa för någon i min omgivning att jag var svag utan att fixa och dona själv och vara stark och stå stadigt. Mina älskade grabbar som stått ut med allt och är de underbaraste som jag har! Inte behövde Pia hjälp...."Fixar-Pia"...hur orkar hon??
Men inte orkade hon! Det går inte att hålla masken i all evighet...den sprack! År 2011 blev ett år med sjukskrivning och en enorm trötthet och när man jobbade i en branch som jag gjorde där man skulle vara på topp jämt och lära sig nytt hela tiden tyckte tillslut arbetsgivaren att jag inte hade där och göra längre! Pia var oduglig och inte på topp! Gick med på en uppgörelse och fick gå. Så konstigt men vilken enorm lättnad.
Fy, Pia, lämna ett jobb utan att ha något annat! Fy, fy, fy så oansvarigt!! Det löser sig tänkte jag, det är en mening med allt!! Och tänka sig, anställningspapper skrevs igår, min nya pusselbit!!!
Fler pusselbitar att passa in kommer de närmaste dagarna som oxå ska chocka min omgivning!! Jag är jag och det är mitt återvunna liv.......!!

Livet här och nu....

Så har man då bestämt sig för att blotta sig själv, varför vet jag inte, men det är väl behovet att skriva av sig och visa alla andra att det är mitt liv och jag nu väljer mina vägar själv.
Efter tuffa år med i mina ögon sett bara motgångar, fast om jag ser med friska ögon finns det ljuspunkter.
År av uppbrott, flyttar, byten av jobb, relationer och plötsligt ser jag ett mönster......!
Har alltid funnits där för andra men glömt mig själv fullständigt! Så NU har jag bestämt mig! Nu är det JAG som ska stå först på listan. Här jag!! Ska återta mig själv utan att för den skull glömma de fantastiska människorna som jag har runt om mig; blivande sambo, barn och vänner.

Låt resan börja och låt änglarna vara med mig!