Kloka ord....

Kramar,
Pia

Ännu en vecka.....

Imorgon är det fredag och jag ska äntligen få träffa mina älskade grabbar igen! Även om tiden rusar fram känns som en evighet sedan vi sågs.

Jo, nog rusar tiden fram och man undrar vart all tid tar vägen. Valborg har passerat som vi tillbringade i vår underbara stuga. Där vi sliter från morgon till kväll och vid mörkrets inbrott efter middag med grillat fullkomligt rasar ihopa. Till och med herr Tofs dunkar i säng och sover hårt. Våra tidiga mornar som börjar nästan när solen går upp gillas inte av hunden! Han får man bära upp från sängen och ner till köket och lämpa av framför gasolkaminens värme. Dock kommer han igång senare och på skogsrundorna rusar han fram och skuttar som en kanin över stenar och grenar helt överlycklig. Vid ett tillfälle missade han att det där gröna inte alls var gräs utan alger i en liten damm och det sa plums med besked! Nog blev han snopen allt och vi vek oss av skratt. Bada är inte något som gillas.

I stugan lever man efter ljuset och man kanske verkligen börjar bli en skogsmulle. Underbart skönt är det iallafall.

Tillbaka till verkligheten i stan och man blir plötsligt tom. Kryper in i lådan och försöker finna något meningsfullt med detta liv. Visst jobbsökande är viktigt, grabbarna är ännu viktigare men sedan då?

Vad betyder allt det materialistisks som människorna jagar efter? Saker och ting utan någon som helst betydelse. Bara att visa upp i tron att man blir något, kommer högre upp, imponera på andra och skryta. Bo flott, ha fina exklusiva bilar, flotta kläder av det senaste stuket, ha ett välbetalt jobb och jobba så mycket som möjligt bara för att kunna säga: jag har såååå mycket på jobb nu, vetdu!

Följer en blogg, Jonna, som valde att lämna tryggheten i Göteborg och flytta upp till Norr, mitt i skogen i en liten enkel stuga. Livnära sig på bl a tillverka vackra smycken och finna harmoni i livet. Följa naturen, njuta av naturen. Visst är det obekvämt emellanåt och slitigt men helt övertygad om att livsglädjen och kreativiteten sprudlar och att man blir otroligt tacksam över små saker som känns som självklara inne i stan och det bekväma livet.

Att vara tacksam är något som oftast saknas. Här tar man bara förgivet. I stugan, nära naturen, blir man tacksam över allt om än så litet. Tacksam att få nyvärpta ägg till frukost, vilken lyx! Tacksam att man har fått den möjlligheten av att kunna slå sig ner på verandan med en kopp kaffe och bara njuta av naturen. Tacksam över att kunna sätta på kranen inomhus och få vatten och att kunna duscha i varmvatten även om det bara är under en kort stund.

Har plötsligt insett att jag ska bo i skogen nära naturen. Är helt ok att vattnet fryser på vintern, att varmvattnet tar slut, att det är kallare inomhus, att man måste elda, att internet lever sitt eget liv, att strömmen går ibland, att rådjuren betar på tomten, att grävlingen tassar runt, att man måste kämpa lite......det är bara så okej! För på sommaren tar man igen allt i grönsakslandet, snickrar och fixar. Plockar svamp, blåbär och lingon, plockar äpplen, päron, plommon och körsbär.....det är verkligen okej!

Så skogsmulle det är jag det!