Så många pusselbitar man lagt de sista åren som visat sig inte alls passa in. Hur mycket man än filat på dess kanter har man bara insett tillslut att den kommer inte att kunna läggas ändå. Nu står jag här med en ny pusselbit och bara hoppas att denna gång måste det vara rätt......! En ny anställning med start i mars på något helt nytt. Ett jobb med en helt annan frihet men dock en massa eget ansvar och helt självständigt. Detta måste bara bli bra, SKA bli bra! Få tillbaka mitt självförtroende och mitt liv.
Nu kommer nästa sak som måste göras.....att berätta för min omgivning. Kan låta helt tokigt att detta skulle vara något problem. Men vissa tycks aldrig inse att man är över 40 år och är i högsta grad vuxen och står för sina egna beslut och får naturligvis ta konsekvensera av sina handlingar.
Jag lämnade det trygga familjelivet, skilde mig och till allas fasa klev ut genom dörren och lämnade allt inklusive allt som jag varit med och samlat ihopa, byggt upp och skapat under många år, Fanns inget kvar i mina ögon sett att bygga vidare på. Kall som en isbit och trött på livet som jag levt men envis och målvedveten byggde jag upp ett nytt hem för mig och mina grabbar från ingenting. Samtidigt som jag var med om att starta upp ett nytt företag som krävde en hel del av mig. Men skam den som ger sig och beslutet var ju mitt och att be om hjälp är tyvärr inte min starka sida. Så jag kämpade på och tacksam för att dygnet hade 24 timmar.
Som sagt, krokig väg.....står nu här dryga 7 år efter skilsmässan och tänker tillbaka så mycket som hänt under dessa år. Flyttat åtta gånger, både frivilligt och ofrivilligt, bytat jobb tre gånger frivilligt, pluggat, spruckna relationer där jag funnits som livscoach och samlat ihopa trasiga själar. Inte visa för någon i min omgivning att jag var svag utan att fixa och dona själv och vara stark och stå stadigt. Mina älskade grabbar som stått ut med allt och är de underbaraste som jag har! Inte behövde Pia hjälp...."Fixar-Pia"...hur orkar hon??
Men inte orkade hon! Det går inte att hålla masken i all evighet...den sprack! År 2011 blev ett år med sjukskrivning och en enorm trötthet och när man jobbade i en branch som jag gjorde där man skulle vara på topp jämt och lära sig nytt hela tiden tyckte tillslut arbetsgivaren att jag inte hade där och göra längre! Pia var oduglig och inte på topp! Gick med på en uppgörelse och fick gå. Så konstigt men vilken enorm lättnad.
Fy, Pia, lämna ett jobb utan att ha något annat! Fy, fy, fy så oansvarigt!! Det löser sig tänkte jag, det är en mening med allt!! Och tänka sig, anställningspapper skrevs igår, min nya pusselbit!!!
Fler pusselbitar att passa in kommer de närmaste dagarna som oxå ska chocka min omgivning!! Jag är jag och det är mitt återvunna liv.......!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar